BOKEN OM VANERNA

OM HUR GEIRWALD BESÖKTE DE NORDFRISISKA ÖARNA

På andra sidan Elbe var naturen oerhört vacker. Geirwald bländades
av dess skönhet och myckenhet.  Han kisade ut mot havet, Nordsjön
och han urskiljde ett par närliggande öar och Hövding Walter beskrev
ön Helgoland, det Heliga Landet, som enligt sägnen hade mången
Stallare och guldringar. Men att ta sig till Helgoland, var att ta hög risk
och Hövding Walters mannar kunde inte segla, ro i svår sjö eller behärska sjön. Nej Helgoland fick vara så länge. Det kändes säkrare
att plundra längs strandkanten och inåt land och med fast mark under fötterna. De tog sig sakta längs stranden runt udden på Schwienskopp
och kom in i bukten. Där såg de lägereldsrök och avvaktade innan
de fortsatte framryckningen. Hövding Walter hade fått underrättelser
om att det skulle finnas rika byar här i närheten och de behövde mat
och färskvatten.
Hradbart hade gripit en herde och medelst tunga knutnävsslag tvingat
honom att tala om var byn Wöhrden låg. De vettskrämde herden
blev ännu rädddare när Kellner dök upp och Kellner gjorde misstaget att le. Då svimmade herden och de tingades att väcka honom med kallt vatten. Hradbart mumlade något om onödigt arbete.
De tilltvingade sig uppgifter om hur gårdarna låg och valde ut en gård
som låg enskilt. Därpå rodde de fram till i närheten av byn Wöhrden
och anföll den utvalda, enskilt liggande gård. Endast tre äldre kvinnor
fanns på gården och de kunde inte stoppa Hövding Walters mannar
från att ta för sig vad de kunde. De tryckte i sig den gröt i lerkärl som
var framsatt, de skar av rådjursköttet som låg saltat i härbrätt, de drack
ur färskvattenkrusen, de åt upp de torkade fisken, de ryckte åt sig fiskeverktyg, de skrek och for runt, rev och slet, och höll på att lämna plundringsplatsen när Kaisper hade fått syn på en av de äldre kvinnorna.
Kaisper hade blivit så till sig i trasorna utan fruntimmer så länge att han beslöt att våldta den äldre kvinnan. De övriga märkte inte att Kaisper
stannade kvar mitt i byn och rev av den gamla Wörhkvinnan hennes
kläder. Hon skrek i högan sky. Hennes gråa hår vitnade av skräck
inför det som skulle ske. Kaisper skrattade rått och drog undan sina
kläder och påbörjade försöken att äntra den gamla kvinnan. Han drog
ner henne på marken och lade sig över. En av de två andra kvinnorna kom rusande från skogen där hon tagit sin tillflykt under plundringen såg sin vänninas belägenhet och hur hon stretade och försökte göra motstånd.
Hon rusade fram till sin plundrade bostad och grep en fiskeharpun
med hullingar och tog sats och sprang rakt fram med fiskeharpunen
mot Kaisper som låg med blottad bak rakt upp. Hans stora ända utgjorde
en fullödig måltavla och med full kraft körde hon in fiskeverktyget i hans bakdel. Han skrek i högan sky, kastade sig upp och släppte allt vad han hade i händerna. Han förde händerna mot sin sårade bakdel och försökte få ut fiskeharpunen men det gick inte.Han skrek igen. Den nu vithåriga kvinnan rullade undan och den andra Wöhrgumman greppat en haggtornsbuske som skydd och närmade sig nu Kaisper. Kaisper förstod att hans redan dåliga belägenhet snabbt kunde bli ännu sämre. Han vände om on försökte springa därifrån men fiskeharpunen satt där den satt och gjorde vidrigt ont. Hans studsade och linkade om vart annat. Blodet rann
längs hans håriga skinkor. Han måste skynda sig för komma med på båtarna.
Kellner skrattade så att hela buken dallrade av hans skratt, när han
såg Kaispers belägenhet. Kaisper fick ligga på magen mitt i båten och
Geiwald och en annan man fick lirka ut hullingarna en efter en.
Kaisper skrek som en stucken ko. Hela hären fick sig ett riktigt gott
skratt och Hradbart sade till Kaisper att han fått det hela helt om
bakfoten. Han skulle inte knulla gamla kärringar utan unga
flickor. Om han bara prövade skulle han snart upptäcka skillnaden.
Alla skrattade rått och länge. Kaisper kunde inte sitta på flera dagar
och hans roll som ledare hade fått sig en rejäl törn.
Kellner sade att inte ens hans rövbölder såg lika förskräckliga som
Kaispers illa sargade bak.Detta uttalande omtalades länge och väl.
Kunde det verkligen vara så. Många av härmännen ville slå vad
men ingen kunde knuffa omkull Kellner så att de fick se hans böldebak
för att jämföra med Kaispers. Jämförelsen fick bestå.
 
 

Next...