BOKEN OM VANERNA
INGS MARDRÖM
Ing begrät sitt öde.
Ings tårar fyllde hans hjärta.
Maran följde honom varje natt.
Jättarna förföljde honom varje stund
då han önskade sova.
Ing skrek:
“Hämta min syster Heid.
Hämta henne, hon som kan tolka mina drömmar.
Heid som kan allt om trolldom och sejd.
Hämta Heid den sejdkunninga.
Jättarna förgör mig.”
Heid sade:
“Du har glömt ditt ursprung.
Du har glömt dina närmaste.
Du sökte makt och svinbetar.
Jättarna tar för sig av ditt överflöd.
De dricker upp ditt mjöd.
De äter upp din honung.
Maran förtär ditt bärförråd.
Du kommer inte att ha några ägodelar kvar
tills du ha närmat dig ditt ursrprung.
Om du inte ved varifrån du kommer
vet du inte vart du ska ta vägen.”
Ing tog sin tillflykt till ett långhus i Kaupang.
Där trodde han sig vara säker bland andra maktmän.
Men Jättarna hann upp honom.
Bergresarna omringade Ing.
“Res dig Ing, var en man!”
Loves make, Njärds son, Heids broder.
Res dig från din mardröm.
Ditt mjöd är förspillt.
Dit honung har förtärts
Dina grisar har vallats till en annan ägare.
Dina grisbetar är inte längre något värda.
Slå sönder ditt högsäte.
Ge bort din glasbägare.
Tag av dina kungakläder.
Ge bort din mantel.
Naken skall du gå med oss.”
Jättarna band hans händer
Jättarna band hans fötter.
Ingenting var kvar av Ing.