BOKEN OM VANERNA
 
OM HUR LOVE ÅTERVÄNDER TILL RODEN
 
Noatun hade nu lagats så pass att de kunde fortsätta resan och de satte
av norrut för att sedan komma ut på Långhundraleden som tog dem till
Rodens land.  Den sista biten kändes särskilt tung. Det hade börjat bli kallare
och vädret blev snabbt sämre. De hade strömmen med sig och det kändes alltid lättare än alltid lättare än att ro mot strömmen.När de tog de sista åtagen i Närdingen och gled in in i byn kände Love en otrolig glädje. Hon och hennes vänner hade
klarat den händelserika resan till Newgrange och hon hade nu många
berättelser att berätta under många och långa vinterkvällar.
Hela byn och alla ätterna i stammen kom för att möta dem. Morbror
Höskuld strålade av lycka. Loves mor låg för döden och kunde
därför inte komma till stranden för att möta sin dotter. Ullfrid och Turid
och hennes far alla stod de där. Nyfikna på deras berättelser. Karla
bar stolt fram alla de gengåvor de fått med sig och berättade yvigt
om vilka handelsåtagande varje gåva förde med sig. Rodulf och Visten
log brett när de återsåg sina närmaste. Ingolf fick sig ett par klunkar
starkt mjöd och blev genast ännu gladare om detta var möjligt.
Han slog ett par kullerbyttor på marken och fortsatte med ett par
i luften. Efter den sista luftfärden missade han landningen och for rakt
in i ett långhus vars klena lerväggar inte höll för det plötsliga besöket
Ingolf dråsade rakt in i honungslagret. Love trodde inte sina ögon
när Ingolf kom utstapplande med håret helt nedkletat med smaskig
honung. Karla och Maren samt ett par andra flickor tog chansen och
slickade av Ingolf honungen. Ingolf njöt när han satt bredvid huset
som en slickepinne. Stor fest inleddes till resans ära och varade i dagarna
nio. Love hann också träffa sin mor innan hon dog. Med ett nöjt leende
på läpparna sade hon att hon nu kunde dö i frid för nu visste hon att
Love skulle kunna ta över hennes syssla. Hon tillade också att hon snart
skulle komma igen i nästa återfödelse. Loves mor Hofgydjan Leufsta
Högades i närheten av byn Roden. Många kom från när och fjärran
för att medverka vid hennes Högning. Stort och mycket var det gravgods
som lades i Hofgydjan Leufstas Hög.
I Love växte livet. Love räknade dagarna som förflutit från Newgrange
och förstod att det inte Rover som bebådat henne utan att det var mannen
som med våld tagit henne på Rösaring. Samme man som hon stött på
Frijsland. Love förstod att det var ödet som hade skickat henne detta
barn och ville ödet så, så skulle det vara så.
 
 

 L O V E
 
 

   en saga i tre delar

   av Rikard

   i Skördemånad år 5289
 
 

   ¨Oden kastade uddjärn i flocken
   det var den första folkstriden i
    världen:
   asaborgens brädhägn bröts ned,
   fram gingo vanerna på fältet med
    galder¨.

     Snorres Edda
     (Tolkning Björn Collinder)