BOKEN OM VANERNA
 
I HERREBRO.

Alla dansade i ring runt Stallaret,  i olika formationer, medsols och motsols. Dansen utgjorde en mycket viktig del av bröllopseden. I dansen kunde alla stammens medlemmar deltaga, och de som deltog kände sig som ett med brudparet. Love  hänrycktes av den halsbrytande dansen och av bröllopet som hon tyckte tedde sig oerhört vackert. Bruden lyste av lycka och lockelse. Hennes bruna lockar smekte hennes axlar när hon böjde sitt huvud bakåt samtidigt som hon gurglade kärlekens urljud. Bruden rörde sig sakta, suktande, likt  tärnan som landar i sitt bo. Brudgummen såg redan ut att vara i nionde himlen. Han himlade med ögonen. Bröstkorgen hävde sig som en bälg.
Love såg bruden röra sig mellan dansarna som dansade i ring runt Stallaret. Rytmen i trummornas dunk ryckte med alla. Kvällssolen  belyste brudens rygg som blänkte.
Brudssättran hade smort in brudens rygg med en särskild brudolja. Brudssättran höll också takten på brudparets rörelse. Hon lade sin hand på brudens ryggslut och såg till att Völse inte hamnade fel. Då och då smekte hon hans södra ädlare delar. Love såg hur brudgummen ryckte till vid beröringen. Ibland var han helt borta. Ibland  vred han sig fram och åter, liksom utomhamns. Bruden lutade sig över honom och kysste honom.
Efter nio danser, nickade Vigydjan till brudssättran och trumspelarana ökade takten. Brudssättran hällde ny brudolja på brudens rygg. Oljan sipprade ner längs ryggraden och ner mellan snörkjolens linning. Brudssättran lade åter sin hand på brudens ryggslut och
ökade takten. Bruden log mot brudgummen som inte längre förstod vad som hände. Han var utom sig av kåthet. Rörelserna blev häftigare och häftigare. Bruden slängde med håret fram och tillbaka. Dansarna virvlade runt, om två och två, omkring Stallaret. Det gav Love ett bättre synfält.  Brudssättran  höll emot med handen för att bruden inte skulle komma ur rytmen.
Plötsligt fattade brudgummen ett krampaktigt tag om brudens bröst  och kramade dessa samtidigt som han vrider sig. Säden tömdes.
Brudsättran nickade till Vigydjan som i sin tur lyfte vänsterhanden och bronslurarna lät den högsta tonen ljuda över trakten.  Trummorna tystnade. Dansarnas benbjällrors bjällrande avstannade när de stannade upp för att kramas par om par.
Ett ögonblick av stillhet tänkte Love, när allt var stilla förutom bronslurarnas toner. Även de tystnade. För ett ögonblick stod allt stilla när brudssättran rättade in bruden så att säden kunde rinna ner i de tre skålgropar som fanns under brudparet. Skålgroparna bildade en trehörning och var gjorda för att avteckna den stjärnställning som lyste just denna natt rakt ovanför polstjärnan.  Allt var både himmelskt och jordiskt.
Brudsättran bearbetade Völse och fick fram mer säd till
skålgroparna. Sedan tog hon fram åkerns säd samt malt ömsat ormskinnspulver, som hon fick av Vigydjan, och strödde blandningen i de tre skålgroparna. Därefter rörde hon om med en kvist från ett heligt lindträd.
När Vigydjan ansåg att blandningen var färdigrörd nickade hon återigen. Brudsättran stoppade ner pekfingret och smakade på säden. Hon log och nickade tillbaka mot Vigydjan.
Sedan greppade hon en skopa och tog upp innehållet för att hälla ner det i en näverask. Vigydjan lyfte då höger hand och en man med åder, häst och töm närmade sig.
Hela sällskapet  rörde sig ut mot en åker som låg i anslutning till Stallarlunden. Mannen med ådret gjorde i ordning sin träplog, hästen och tömmarna. Han fick lindkvisten av brudssättran. Han skulle enligt seden hållan lindkvisten i höger hand. För att hela akten skulle fullbordas skulle åkern plogas med stånd.
Ådermannen fick hjälp av Brudssättran som efter att ha lagt en mantel över hans axlar, tog Völse i sin mun och snart infann sig ett sedesant stånd. När väl Völse lyste med sin närvaro påbörjades den rituella åkerplogningen.
Hästen rörde sig långsamt framåt och åderföraren stänkte med lindkvisten över den upplogade foran. Brudssättran gick bredvid med näverasken så att åderföraren kunde doppa lindkvisten. Jorden var lättplöjd.
Tre foror ådrades. När han återvänt till Vigydjan tog hon lindkvisten och gav den till bruden. Brudparet satt på knä vid åkerkanten och Vigydjan lade sina händer på deras axlar.
- Kära brudpar.  I Vårs  namn är nu Edert äktenskap fullbordat. Må Ni leva länge i lycka och välgång och må Vår stam få njuta av Er fruktbarhet och må den bringa många barn till Vårt liv. Ni är tecknet på Vår stams lycka och framgång. Må enighet och samförstånd alltid råda i Edert hem och betänk att Ni har fått olika uppdrag av äktenskapets Gudinna Vår. Hjälp varandra med dessa uppdrag, ty det är enbart med långt och enträget samarbete som Vår stam kan överleva och frodas. Att samklangen skall råda  blir Edert uppdrag. Män och kvinnor är inte lika. Vi har skapats olika för att hjälpa varandra och stötta varandra under livets långa vandring och det krävs  stor vidsyn och djup insikt att tänka som den andra eller den andre, men utan djupare förståelse kommer inte skön musik att uppstå ur äktenskapet. Vidsyn och insikt är gudinnan Vårs krav på  Edert äktenskap. Säg nu efter mig, sade Vigydjan och såg uppmanande på brudparet;
- Vid Vår, vidsyn och vidare insikt kommer alltid att vara Våra ledstjärnor i Vårt äktenskap.
Brudparet uttalade orden samtidigt hand i hand.
- Vid Vår, vidsyn och vidare insikt kommer alltid att vara Våra ledstjärnor i Vårt äktenskap.
Love hade svårt att hålla tillbaka en svallande känslovåg. Den gamla seden gav ett sånt härligt intryck. Och hon höll inte tillbaka.  Hon lät glädjetårarna strömma nerför kinderna. Vad skönt att känna, tänkte hon. Love njöt.
Hon såg att brudens vänner grät likaledes. Vännerna beströdde brudparet med säd. De visste att en del av säden skulle komma att växa upp just här på Viåkern och att just denna kraftiga växtsamling av brudsäd  skulle komma att markera eller, skåra som de sade, just brudparets ställe.

Nu leddes ett vackert välbyggd sto fram till brudgummen som hjälpte bruden upp på hästen för att sedan svinga sig upp på hästryggen. De skänklade hästen och det bar av i galopp, eller i brudlopp som vännerna kallade det. Brudparet begav sig till ett ställe vid Herrebroån för att sedan byta till bärstol. Hästen skulle senare på kvällen ta dem till brudgummens hemby
 Hästens förrådssäckar dingnade av gåvor som brudparet fått. Där fanns heliga ting, guldföremål, heliga ringar att lägga på Stallare som de red förbi, mantlar med heliga tecken, och förstås, mat, torkat kött, bröd, salt, gott öl, och givetvis honung för att göra smekmånaden söt.
 
Harggoden från Herrebro samlade de övriga och sa:
- Mine vänner , nu är bröllopet fullbordat. Nu bjuder jag Er alla att deltaga i festligheterna vid ån.
Love och hennes vänner följde Harggoden och bröllopsgästerna. Brudparet bars i bärstol av åtta personer. Björnen som en gång offrat sitt liv för att kunna ge sin fäll till högtidståg såg ut att även hon  njuta av festen. Nere vid stranden bereddes en stor måltid.
Brudparet bars fram till högsätet. Övriga satt på fällar på marken, förutom gydjorna som satt på pallar av trä med hudar som stoppning. När alla hade satt sig ner  och blivit förplägade började talen. Vissa långa och allvarliga, andra korta och roliga. Den stora skålen kom in och gavs till brudparet som tillsammans drack den första skålen.  Brudskålen. Därefter gick skålen lag om med en dryck av tränjom, lindblom, lingon och honung.  Alla följde seden att dricka lag om. Det vill säga inte för mycket och inte för litet . Det skulle räcka åt alla.  Man skulle ta "lag om".
Roar,  Maren, Karla, Love, Visten, Ingolf och Rodulf  lät sig väl smaka. När skålen vandrat runt bland alla bröllopsgästerna kom turen till gåvorna.
Brudparets föräldrar, stammens hövding, Harggoden, ålderkvinnorna överlämnade gåvor till brudparet som tacksamt mottog dessa  och lade dem i hästens förrådssäckar.
-Jag vill ge ett brudssättretyg med rodetecken, sa Karla till Love.
- Se bara till att du har med dig allt som krävs enligt den gamla seden när vi kommer till Newgrange, sa Love förmanande.
- Lugn, svarade Karla. Jag har så det räcker.  Karla reste sig och gick fram till brudparet och överräckte tyget med rodebilden. Brudparet tog tacksamt emot gåvan och
tillade att de tyckte att deras bröllop hade fått en särskild ära i och med Rosernas närvaro.
Maten bars in och brudölet. Brudölet var det godaste öl som Love hade smakat. Välbryggt, välsmakande, skummande. Hon kände pirrningen i ryggraden av ruset som sakta närmade sig. Bröllopsälgen smakade gott. Älgsteken fick det att vattnas i munnen på bröllopsgästerna. Bröllopsgästerna njöt och samtalade.

När väl gästerna hade ätit sig mätta och druckit sig otörstiga började dansen. Trummorna gick i gång. Vasspiporna visslade. Ranglorna ranglade. Bruden anträdde den första dansen, ensam, enligt den gamla seden skulle hon välja ut den man hon ville ha genom att slänga upp  höger ben på hans vänstra axel. Vem hon skulle välja var ju självklart, men hur hon skulle göra återstod att se.
Bruden dansade till en början  lugnt, och i takt med takten ökade hon takten i rörelserna och höfterna började rulla  som på kulleder.  Hon dansade runt i en cirkelformad rörelse för att sedan stanna framför sin nyblivne man och lät axlar , huvud  och höfter rulla runt åt olika håll.
Love förstod inte riktigt hur hon gjorde men det såg fint ut. Bruden stannade plötsligt upp och ställde sig med armarna i kors rakt ut. Huvudet rörde sig vänster till höger och tillbaks igen. Fram och tillbaka, liksom längs axlarna. Ena stunden tycktes huvudet vara ovanför vänster axel , i nästa stund ovanför höger axel. Love hade aldrig sett något liknande. Hur gjorde hon ?
Love hann inte fundera färdigt förrän bruden lade upp höger ben på brudgummens vänstra axel. Hon hade valt honom.
En bröllopsgäst ledde fram brudloppshästen till brudparet som än en gång äntrade hästryggen. Denna gång bågnade förrådssäckarna  än mer av alla gåvor.De skänklade och gav sig av i galopp mot brudgummens hemby. De skulle rida förbi åtminstone ett Stallare och där lägga en guldring för deras framtida gemensamma lycka. Ingen tog de  guldringar som låg där eftersom de var heliga. Bröt någon mot denna oskrivna lag straffades hon eller han oerhört hårt. Framför allt av makterna som framkallade all världens ondska över tjuven.
Snart såg de knappt brudens böljande hår som försvann
tillsammans med brudgummen och brudloppshästen.
När brudparet avridit började åter trummorna ljuda. Trumljudet signalerade att den allmänna dansen började. De kvinnliga bröllopsgästerna kastade sig ut i dansen.
Love, Maren och Karla såg på varandra. Love och Karla sa med en mun.
- Maren, du först.
Maren bara log och anträdde dansen. Herrebrokvinnorna var redan i full gång. De dansade utmanande framför sina tilltänkta ¨offer¨. Ibland bara för att retas  och för att sedan slänga upp benet på axel  på en helt annan man. Ibland slängde de upp vänster ben på höger axel vilket inte hade någon betydelse utan var enbart ytterligare ett sätt att retas. Dansen fortsatte allt häftigare. Love såg hur männen hade allt svårare att hålla i sig, men de satt kvar. Hon visste av erfarenhet att männen föredrog det här sättet eftersom valet ändå var flickornas och då slapp de att rusa runt och kunde bara sitta och vänta och om så behövdes nobba. Att nobba måste utföras på ett finslipat sätt, inte grovt. Mannen tittade helt enkelt bort om inviten inte var besvarad. Klart att de fanns kvinnor
som fullständigt förbisåg att männen undvek dem med blicken, som Maren till exempel.
Love såg hur hon dansade, lång, smal och stark  framför en reslig Herrebroherre. Hon dansade runt honom och kopplade ett snabbt grepp runt  hans midja, istället för att kasta upp benet på hans högra axel, och bar iväg med honom mot skogen. Han skrattade högt.
Love och Karla tittade på varandra.
- Nu dansar vi, sa Love och tillade, jag tar Roar.
- Visst, svarade Karla, och blinkade med ena ögat.
De gav sig ut i Herrebronatten. Love gjorde inga särskilda turer utan dansade rakt fram till Roar och slängde upp benet på hans vänstra axel. Han reste sig och hon tog honom i handen och ledde honom mot skogen. Väluppe i skogsbrynet la Love ett krokben för honom . Han föll raklång på en mossstäckt häll med Love över sig. Love sa:
-Jag visste att du skulle falla för mig, och bägge skrattade och de kramades och rullade runt så att mossan yrde.
 

Next...